Novellen om Nightdancer

Det var en mörk natt, inte ens månen lyste upp himmlen. Men från ett rött litet stall lyste det från fönsterna. inne i stallet stod det en flicka men sömndruckna ögon. Vid hennes sida en medelåldersman som oroligt rynkade pannan. De stod utanför en box och hade ingen aning om vad som hände. Plötsligt dök en kvinnas glada ansikte upp.
- Hon klarade sig! sade kvinnan men när flickan tänkte gå fram för att titta så hyschade hon lätt med ett finger framför sin stängda mun. Flickan tog tveksamt några steg fram och ställde sig på tå för att se över kanten. Där låg ett litet föl som blev renslickad av sin mor. Flickan log. Hon hade inte varit glad sedan länge, hennes mormor hade nämligen dött, något hon inte förstod men när hon såg på hennes föräldrar så var de jämt ledsna, men nu när hon såg nytt liv fyldes hon med glädje.
- Kom nu, vi måste sova, sade medelåldersmannen.
De följande månaderna tillbringade flickan nästan all sin tid med det lilla fölet. Ofta träffades dem i hagen under uppsikt av föräldrar, både människa och häst. Flickan satt oftast vid staketet och iaktog fölet. Precis som fölet höll sig tätt intill sin mor iaktog flickan. Med tiden vågade flickan och fölet närmare och närmare varandra och ett starkt band skapades. Men en dag så tog drömmen slut. Flickan och föräldrarna skulle flytta. Och inte ens så man enkelt kunde ta bilen till gården som var farföräldrarnas. De skulle flytta till ön Jorvik. När flickan tog ett sista farväl såg hon djupt in i fölets ögon.
- Vi kommer träffas igen, lovade hon fölet och sedan försvann hon i en bil påväg mot flygplatsen.
- Du kommer träffa massvis med föl på Jorvik, för du vet väl att det är Hästarnas ö? Så berättade hon historien om Jorvik. Flickan facinerades av historien och tänkte ofta på den. Hon undrade när tiden var kommen och en flicka skulle dyka upp och rädda ön. Åren gick och varje vår kom det skeppslast med nya hästar och ponnyer. Flickan kom ofta till Moorlandstallet under sommrarna och fick jämt se nya flickor få sina hästar och ponnyer tilldelade och alltid var det nya spännande namn. Hon visste ingen som hette precis likadant. En dag tog föräldrarna med sig flickan till ett nytt stall. Det var en trevlig herre som ägde gården. Steve presenterade han sig som. När han fick en liten pratstund med flickan sa han:
- Jag tror vi kommer träffas många gånger och att du har en speciell plats i historien, han blinkade hemlighetsfullt med ett öga.
- Vad då för historia? undrade flickan men han svarade aldrig på frågan utan svarade istället på föräldrarnas fråga.
Hennes föräldrar inspekterade stall, de gjorde det tillsammans också. Det fanns många stall i Jorvik som föräldrarna hela tiden inspekterade om på nytt.
Ett år när Thomas bett flickan följa med och hjälpa till med de nya hästarna som skulle komma till ön så var det en märklig blandning.
-Vi har ett treårigt sto, en fyraårig hingst, hingsten tar du Justin, Thomas son som var två år äldre än flickan. Tre stycken åringar, ston, en tvåårig hingst.
- Varför så unga hästar? frågade flickan
- Ryttarna här behöver mer utmaning här, och så ska Jenna och May ta hand om tvååringen och åringarna, de har något projekt.
Flickan fick ta hand om stona, fyra stycken, men en av de fyra fångade hennes uppmärksamhet.
Okej tjejen, Thomas menade flickan, namnen: Summerbreeze, Bluefire, Nightdancer och Stormbeauty. Flickan stannad upp mitt i steget kollade rakt in i stoet som fångat hennes uppmärksamhet i ögonen
- Nightdancer?! ekade hon. Innan Thomas hann svara det självklara svaret: Ja? Hur så? så gnäggade stoet självklart och spetsade öronen.
- Vem köpte ni henne av?
- Någon.. , Thomas såg på pappret. John Greenwater. Känner du honom?
- Det är min farfar..
- Justin jag tror vi har hittat det här stoets ryttare
- Du är nu Nightdancers ryttare Caitlin, sa Justin i högtidlig ton. Fortsättning följer.