karlacaitlinstarstable.blogg.se

Det var en helt vanlig dag i Silverglade. Skördetröskorna rullade på ute på åkrarna och steve stod och snackade med några ryttare. Jag red till Judy i vingården och frågade henne om hon behövde hjälp. Men inet behövdes göras. Jag red till Caitlin som redan var upptagen med sina kusiner i biblioteket. Jag red runt med Dakke... Vad ska jag göra, ingenting finns ju att göra på denna ö!
Timmarna gick och jag red till Silvergladebyn och skulle se om de hade fått in det snygga tränset som de inte hadepå lager, men NÄ inget träns som jag kunde beundra heller!
Sen red jag in i Hollow Woods. jag red upp mot bergen och red i snön, upp mot observatoriet. Sen såg jag en tunnel, en tunnel jag aldrig sett förr. Dakke var inte rädd och ville genast gå in och undersöka tunneln. När vi kom ut på andra sidan tuneln stod en enhörnig.
 -  Var inte rädda! Sa den.
 -  Jag har skapat detta ställe för er som vill finna ro.
Jag blev väldigt förvånad.
 - Men jag vill inte finna ro, sa jag.
 - Jag vill ha lite kul! Jag vill ha något att göra.
 - Du har haft tur lille vän, du har lyckats komma in till de förglömdas värld. du kanske kommer ihåg vad du läste i boken när du kom till denna ö? sa enhöringen.
 - Du menar det där med att en ljusstråle föll ner från himlen och landade i marken och livet började spridas på ön? Sa jag.
 - Ja presis fliccka lilla. Denna tunner öppnas bara vart 500 år i 7 minuer och 36,45 sekunder. En väldigt speciell siffra.
 - ja och vad gör man här då? I det förglömdas välrld eller vad det nu hette.
 - Du kan stanna här och leva förevigt, men om du väljer att stanna här får du inte gå ut igen.
 - Aldrig se Caitlin? Ida? eller någon annan? FÖREVIGT!?? Nej tack herr enhörnig! Jag rider nog till hollow woods igen.
 - Jaja, vi ses men som en belöning för att du hittade mig och denna värld ger jag det gyllene tränset. Du sätter det på ditt andra träns som ett osynligt extra lager, det ger extra snabbhet och uthållighet till tävlingar. Sa den väldigt lugna enhörningen.
 - Skynda dig! Tunneln stängs snart! Sa enhörningen.
 Jag red mot utgången i full galopp.

Nästa dag red jag till Caitlin och Ida Goldforest så försökte jag berätta allt, men ingen trodde på mig.
Dakke försökte prata med sina flockkamrater, men ingen trodde på honom heller.

Slut